vaknade av att mamma kom in i rummet och väckte först hanna, men jag somnade om igen, sen nån timme senare kommer hon in o väcker mig o då steg jag upp ur den varma sängen, men hade helst velat ligga kvar!

Jag åt lite frukost o kollade lite på tve med Elisabeth, sen gick jag in till mitt rum lyssnade lite på musik o efter det så börja jag städa lägenheten.

Sen gick jag tillbaka in i rummet och lyssna på ännu mera musik samtidigt som jag la mig ner på golvet med papper + penna o börja rita + skriva lite dikter!

Har haft en väldigt avslappnad morgon + förmiddag men på eftermiddagen sprack allt, och jag blev depp och ledsen o irriterad, precis vad jag behövde...NOT!!!

Sen gick det över lite granna, men det satt fortfarande djupt in i själen, orkade ingenting, ville ingenting, va så jävla less på allting, de jag vill mest av allt var att försvinna härifrån, men jag lät bli men mest för att jag tänkte på vännerna+syskonen+bröderna!

Men nu sitter jag framför datorn o lyssnar på musik ifrån spotify och just nu spelas: I can jive med Jerry Williams, massa kärlek till den låten!!!    

Asså seriöst hur kunde du göra så här  mot mig, vet du hur dåligt jag mår pga allt det här!?

Jag hade precis blivit bättre, börja känna glädje o lycka igen och så gör du så här, vad faan är ditt problem?

har du problem med att jag är lycklig och glad eller?

Är ditt mål att få mig deppig o ledsen, att ärligt talat vad sysslar du med?

Du säger att du känner mig och vet hur jag är men isåfall kan du ju svara på dessa frågor som borde vara enkla ifall du känner mig!

• Vet du hur jag egentligen mår?
• vet du hur många gånger jag kämpar bara för att klara av dagen/natten?
• vet du hur mina nätter/dagar är?
• vet du hur svårt jag har att släppa in folk i mitt liv?
• vet du hur svårt jag har att kunna lita på folk?
• vet du hur mina vänner är?
• vet du hur min familj är?
• vet du hur jag har det hemma?
• vet du hur jag lever mitt liv?
• vet du hur mycket ångest jag känner dagligen?
• vet du hur många gånger jag har blivit sårad av vänner/kärleken?
• vet du hur många gånger jag ärligt talat har velat ta mitt liv?

Nej det vet du inte eftersom du känner inte mig, du vet inte vem jag egentligen är!

Så låt mig förklara för dig hur jag är som person:

• Jag är blyg!
• jag har sjävmordstankar! (nästan dagligen)
• jag gråter mig till sömns! (nästan varje natt)
• jag har inte många vänner!
• jag har svårt att lita på folk!
• jag har blivit sårad så många gånger att jag har tappat räkningen!
• jag har problem hemma!
• jag har blivit slagen av f.d pojkvännen!
• jag lever för mina vänners/syskon + bröders skull!

Du snackar bara en massa bullshit, om en massa saker som du inte har någon aning om, lägg ner o låt mig leva mitt egna liv precis som jag vill leva det!

Och en sak ska du ha klart för dig, du kan inte bestämma hur jag vill leva mitt liv.

• Vill jag vara ensamvarg så är jag det!
• Vill jag ha folk runt omkring så har jag det!
• Vill jag stänga in mig på rummet o gråta i min ensamhet så gör jag det!
• Vill jag gå ut och skratta med mina vänner så gör jag det!
• Vill jag vara med min familj så är jag det!
• Vill jag ut och festa varje dag så gör jag det

Det finns ingenting du kan göra åt det, jag är myndig så jag göra vad fan jag vill!

Vet du en sak, du är en tjuv, du tar all min glädje, du tar all min livsglöd, du tar all min energi, du gör så jag inte orkar någonting, du får mig att ärligt talat inte vilja leva längre!

Vet inte hur länge jag orkar med den här skiten, inte länge till iaf, får hoppas på nått bättre, får hoppas på att vindarna vänder snabbare denna gång!

Sviken av sin bästa vän, vems fel var det egentligen!?

var det ditt eller mitt,kommer svaret att hitta hit!?

Jag blickar smått tillbaka o kan minnas våra stunder, du var min bästa vän, nån jag älskat från första gången, jag menar som en vän, den första som jag lita på.

En vän för hela livet, nej fallet var ej så!

Våran tid den är förbi, vår tid är långt ifrån!

Åh, vad jag blir ledsen, tappar modet o så.

Snälla kom tillbaka, saknar dig mer än du kan ana.

Kan minna allt från den sommarn, du o jag var bäst av alla.

Tiden den går snabbt, vill spola allt tillbaka,

vi va varandra täta,kan verkligen inte hata.

jag trodde att det skulle bli du o jag mot denna värld, inte kärleksmässigt utan allt som bästa vänner!

Vi bara gled ifrån, jag stod ensam kvar,

jag stod där helt ensam,kolla runt o bara vänta.

För du som hade lovat: Förevigt vän med mig, en bästa vän för livet!

men svaret blev ett NEJ!!

Åh vad man får ångest att man bara gled isär.

Åh vad allt känns jobbigt att leva ensam här.

man får väl bara minnas,man kan drömma, inget händer.

Man kan ju alltid hoppas, hoppas att vindarna vänder!

Vi är vänner än idag, men med en annan relation.

Jag menar, för då var vi täta, som syster och syster.

Fuck att livet går så, saknar dig mer än något annat.

Jag fattade vår vänskap, om vi hade vandrat.

Ville va me dig, jag ville rocka o ha kul.

För jag hatade att bråka, hatade att se dig sur.

Om du fanns här just nu, skulle jag inte sakna alls.

Om du stod mitt framför mig, jag skulle hänga den runt din hals.

Ett halvbrutet hjärta vart man läste: best friends!

Jag menade med det: kom tillbaka bästa vän!

Ja allt återberättas, lyssnar på en sagostund.

Men allting är för troligt, för troligt, så somna in.

Jag har fullt med panik, menar nu, sen och efter.

jag hatar att vi skiljdes, jag saknar dig mest vännen!

Varför gjorde jag ej nått? för jag fattade visst till sist.

Ja nu jag allting fattar, hur du var och vad jag har mist!