Jag brukade vara tjejen som blev mobbad för bl.a dessa anledningarna:

* Var för ful

* Var för tjock

* Var för korkad

* Var för blyg

* Var för kort

* Mina föräldrar var inte gifta

* Min pappa dog 

Och en massa annat..

Och visst jag kanske inte var den populära tjejen som alla ville vara vän med, eller alla killar ville ha, men jag var iaf mig själv, och blev mobbad för det, och det hela slutade med att jag blev självmordsbenägen, försökte ta mitt liv allt för många gånger..

Jag började gömde mina sår för mamma, styvpappa, syskon, släkt, ja för alla andra, ville inte visa någon, jag skämdes allt för mycket, men det var den ni gjorde mig till, tjejen som skadade sig själv, som inte ville finnas kvar! Varje dag var en kamp, en kamp att överleva , en kamp att försöka stå emot tankarna!

Jag må ha blivit äldre, fått vänner som bryr sig om mig, jag må ha slutat skolan, lämnat mobbarna bakom mig, men jag har fortfarande kvar tankarna och jag må ibland ha tankarna att jag inte orkar mer, ha lusten att bara försvinna, lämna allt och alla bakom mig..

Men jag gör det inte, och det är inte för att jag inte skulle våga, för det gör jag, men jag stannar kvar, för mina vänner och familjens skull, men även för min egna skull, jag börjar må bättre, jag börjar kämpa emot mer, jag klarar av dagen, jag tar en dag i taget, och jag klarar av det. men det är fortfarande svårt, speciellt på nätterna för då är jag ensam, dagarna klarar jag mig eftersom jag har vännerna runt om mig och det känns bra, jag mår bra igen, men det försvinner igen när natten kommer..

Önskar att jag inte kände så här, men det finns inget jag kan göra förutom att kämpa på, och det är det jag kommer fortsätta göra för jag vet att en dag så kommer jag att må bra igen, och kanske men bara kanske så slipper jag detta.. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet att jag inte skriver så ofta, men har inte haft tid, vet att jag skriver så varje gång, men jag har ingen dator för tillfället, den gick sönder, och nu är på lagning, så har varit utan den, men den kommer väl tillbaka någon gång nästa vecka.....

Veckor och veckor går förbi, vet inte hur jag vill leva mitt liv längre, alla säger, ta en dag i taget så ordnar det sig ska du se, jaja, visst jag tar en dag i taget, men det är bara för att leva vidare, orka mer, allt blir bättre för varje dag som ...

Jag har rökt sen jag var 12/13 år gammal men jag har även på senare år funderat på att sluta med rökningen, för jag vill inte vara beroende av cigaretter/rökningen eller rättare sagt nikotinet... Men det har alltid funnit något som varit i vägen, s...

Tänkte bara skriva av mig lite granna, börjar bli lite för mycket uppe i skallen på mig eller så börjar mitt hjärta bli för fullt av lågt självförtroende..? hmm vet helt enkelt inte, men ska ändå skriva lite som jag funderat på ganska länge ifall jag...